kapitalutgift

Kapitalutgift, ofta kallat capital expenditure i engelskspråkiga sammanhang, avser utgifter som används för att förvärva eller väsentligt förbättra långsiktiga tillgångar. Utgiften avser normalt investeringar som ska ge ekonomiska fördelar under flera år och redovisas som en tillgång i balansräkningen snarare än som en omedelbar kostnad i resultaträkningen. Driftsutgifter, däremot, hänförs till löpande kostnader som bara påverkar perioden i vilken de uppstår.

Tillgångar som vanligtvis omfattas är mark, byggnader, maskiner, fordon, infrastruktur och programvara som aktiveras. Även större förbättringar eller uppgraderingar som förlänger nyttjandeperioden räknas som kapitalutgifter. Mindre underhåll och reparationer som anses bibehålla nuvarande funktion utan att förlänga livslängden undantas ofta från kapitalisering.

Redovisning och beskattning: kapitalutgifter bokförs som tillgångar till anskaffningskostnad och skrivs av över tillgångens beräknade nyttjandeperiod genom avskrivningar eller amorteringar. Nedskrivningar vid värdeminskning följer gällande redovisningsregler. I många länder påverkar kapitalutgifter beskattningen via avskrivningar snarare än omedelbara kostnadsavdrag.

Användningsområde: termen används i både privata företag och offentliga sektor. Inom offentliga budgetar är kapitalutgifter ofta reglerade genom en separat kapitalbudget och finansieras genom lån, bidrag eller andra kapitalkällor, följt av noggrann projektbedömning och uppföljning.