histonmarkörer

Histonmarkörer är posttranslationella modificationer av histonproteiner som fungerar som epigenetiska signaler för hur kromatin är organiserat och hur gener uttrycks. Dessa modifieringar uppstår främst på histonernas N-terminala utskott och kan påverka hur tätt kromatinet packas samt hur tillgängliga DNA-sekvenser är för transkriptionsmaskineriet. Histonmarkörer är dynamiska och kan förändras som svar på utveckling, miljö och cellulära signaler, samtidigt som vissa modifieringar kan överföras vid celldelning.

De vanligaste typerna av histonmarkörer är metylering och acetylering av specifika lysinrester på histonerna, ofta på H3 och H4. Exempel på välkända markörer är H3K4me3, som ofta finns vid aktiva promotorer; H3K27ac och H3K4me1, som kopplas till aktiva enhancers; H3K36me3 som är associerat med transkriberade gener. Repressiva markörer inkluderar H3K27me3 och H3K9me3, som bidrar till stängning av kromatin och silning av gener i olika delar av kromosomen. Modifieringar uppkommer och tas bort av specialiserade enzymer (writers, erasers) och läses av färdtagare (readers) med domäner som bromodomomer och kromodomomer. Detta reglerar inte bara genuttryck utan även processer som DNA-reparation, könsbegränsad inaktivering av X-kromosomen och underhåll av heterokromatin.

Användningen av histonmarkörer inom forskning inkluderar kartläggning av kromatinstat, förståelse av differentiering och utveckling samt kopplingar till cancer och andra sjukdomstillstånd. Metoder som ChIP-seq, CUT&RUN och CUT&Tag används för att kartlägga markörernas fördelning i olika celltyper och tillstånd.