heltalstyp

En heltalstyp är en datatype som används för att lagra heltal, det vill säga tal utan decimaler, i datorprogram. Den kan vara teckenbunden (signed) eller teckenlös (unsigned). Skillnaden ger olika representationsintervall: unsigned kan endast representera 0 och positiva tal, medan signed även inkluderar negativa tal.

Heltalstyper kan vara av fast längd eller av varierande längd beroende på språk och plattform. Fast längd innebär att storleken anges i bitar, exempelvis 8, 16, 32 eller 64 bitar. Sådana typer kan ofta märkas som int8, int16, int32, int64 eller deras motsvarigheter med unsigned. I vissa språk finns även heltal av variabel längd som stödjer mycket stora värden (big integers) eller heltal som anpassar storlek efter behovet.

I modern datorrepresentation används ofta tvås komplement som standard för teckenbunda heltal, vilket förenklar aritmetik och overflow-hantering. Teckenlösa heltal har endast positiva värden och zero. Många språk tillhandahåller konstanter som anger min- och maxvärden för varje heltalstyp, vilket underlättar gränsval och overflow-skydd.

Språkexempel: i C och C++ finns olika fast längdtyper som int8_t, uint8_t, int32_t, uint32_t, samt typer som kan variera beroende på plattformen. Java har fast storlek där int är 32 bitar och long 64 bitar. Python har heltal med godtycklig precision men begränsas av minne, medan SQL ofta definierar typer som SMALLINT, INTEGER och BIGINT.

Användningen av heltalstyper påverkar minnesanvändning, prestanda och risk för overflow. Vid system- eller nätverksgränssnitt bör fasta bitstorlekar användas för portabilitet, och noggrann typval rekommenderas vid beräkningar och indexering.