heliosfäriska

Heliosfäriska är ett svenskt adjektiv som beskriver heliosfären, den bubbla i rymden där solvinden och solens magnetfält dominerar över det omgivande interstellära mediet. Heliosfären omger solsystemet och sträcker sig långt utanför planeters banor; dess yttre gräns mot interstellära rymden är heliopausen. Inuti denna gräns finns strukturer som termination shock, där solvinden saktar ner från supersonisk till subsonisk fart, heliosheathen och själva heliopausen som markerar slutet för solens domän.

Fysikaliskt uppförande av heliosfären påverkas av solens aktivitet och av samspelet med interstellära miljön. Våra rymdflygande mätare har gett in-situ-data: Voyager 1 och Voyager 2 har spelat nycklar roll. Voyager 1 passerade termination shock cirka 2004 och heliopause omkring 2012, medan Voyager 2 gjorde det cirka 2007 respektive 2018. IBEX-satelliten har kartlagt gränszonens neutrala atomer och gett bilder av heliosfärens geometri. Modeller och numeriska simuleringar kompletterar observationerna.

Heliosfäriska processer påverkar kosmisk strålning som når jorden och planeterna och påverkas av solens 11-åriga cykel samt större solutbrott. Studiet av heliosfären är viktigt för förståelsen av rymdväder och hur solens aktivitet styr miljön inom solsystemet.