geotermiskt

Geotermiskt avser värme som härrör från jordens inre. Denna värme uppkommer främst genom radioaktiva processer samt av det kvarvarande värmet som bildades när jorden skapades. Temperaturen i underjorden ökar med djupet och kan utnyttjas för olika ändamål, allt från uppvärmning av byggnader till elproduktion.

Användningar och teknologier: Högt temperaturområde (>150 °C) används i geotermiska kraftverk där ånga driver turbiner, ibland i ångkällor eller i binärcykler. Låg till medeltemperatur (10–150 °C) används framför allt för direkthämtning och uppvärmning, ofta med jordvärmepumpar eller bergvärme. Direkt användning omfattar uppvärmning av byggnader, varmvatten och industriell processvärme.

Fördelar och utmaningar: Geotermisk energi har låga utsläpp och kan leverera baselast, men resurserna är geografiskt begränsade och kräver borrningar. Miljörisker kan inkludera vattenanvändning, lokal uppvärmning av kemikalier i vissa system, samt påverkan på markstabilitet och risk för seismiska händelser; höga initialkostnader och behov av noggrann resursförvaltning är också faktorer.

Globalt är geotermiska resurser särskilt utbredda i tektoniskt aktiva områden som Island, Italien, USA:s västkust, Filippinerna och Nya Zeeland. I Sverige används geotermiska resurser främst för direkt användning via jordvärme och bergvärme i byggsektorn, medan elproduktion är ovanlig.