fartygsdrivningar

Fartygsdrivningar är de system som omvandlar energi från fartygets kraftkälla till framdrivning och kontroll av fartygets fart och kurs. De omfattar huvudsakligen huvuddrivkraften (framdrivningsmaskin), drivlina och propeller eller andra thrust-enheter samt styrdon som roder eller sidoframdrivning.

Huvudtyperna av framdrivning är mekanisk, elektrisk och hydraulisk kombination. Mekanisk framdrivning innebär att en huvudmaskin (vanligtvis diesel- eller gasturbinmotor eller ångturbomaskin) driver en propeller via en axellinje och ofta en växelbox. Propellerns utformning, såsom fast skovell eller en kontrollerbar skovell (CP), påverkar effektiviteten. Elektrisk framdrivning använder generatorer som omvandlar maskinens energi till elektricitet, som i sin tur driver elmotorer kopplade till propellrar. Denna lösning ger flexibilitet i placering av kraftkällor och ökad redundans. Nya fartyg kombinerar ofta flera framdrivningssystem eller använder helt elektrisk framdrivning.

Podd- och thrust-enheter representerar en modern utveckling där azimutthrusters eller azipod-lösningar roterar och ger 360 graders framdrivning samt förbättrad manövrerbarhet, särskilt i hamn och vid låg hastighet. Bow- och stern-thrusters används också för sidoframdrivning och finjustering av kursen.

Miljö och effektivitet spelar ofta en central roll i fartygsdrivningar. Regulatoriska krav från IMO och energieffektiviseringsprogram driver investeringar i mer effektiva maskiner, elektrifiering, lågutförande utsläpp och alternativt bränslen som LNG, samt användning av vattenjet eller ducted propellers i passagerar- och militärfartyg.