faroklasser

Faroklasser, ofta svenska termen för hazard classes, är kategorier som används i säkerhetsregleringar för att klassificera ämnen, blandningar och situationer efter deras potential att orsaka skada. De används bland annat inom kemisk säkerhet, faroskommunikation och skyddsföreskrifter vid transport, lagring och arbetsplats.

I praktiken innebär faroklasser en uppsättning kriterier—såsom explosivitet, flampåverkning, oxidationsförmåga, giftighet vid inandning eller hudkontakt, frätande egenskaper och miljöskadlighet. I många sammanhang åtföljs faroklasserna av krav på varningsetiketter, säkerhetsdatablad (SDS) och riskkommunikation.

Systemet är ofta baserat på internationella standarder som Globally Harmonized System of Classification and Labelling of Chemicals (GHS) och EU:s CLP-förordning (Classification, Labeling and Packaging). Nationella regelverk översätter GHS/CLP:s faroklasser till svenska termer och tillhörande användning i transportklassificering, förpackning och kommunikation av faror.

Användningsområden för faroklasser inkluderar: märkning av produkter och SDS, riskbedömning på arbetsplatsen, reglering av transport av farliga varor samt planering av nödlägesberedskap. Det finns variationer mellan länder och uppdateringar av klassifikationsreglerna, vilket kräver regelbunden uppföljning av gällande regler.

Se även: CLP-förordningen, GHS, farligt gods-klassificering.