böjningsformerna

Böjningsformerna är de olika formerna ett ord kan ta för att uttrycka grammatisk information som nummer, genus, bestämdhet, tempus, modus och person. De förekommer i flera ordklasser, framför allt substantiv, adjektiv, verb och pronomen.

Substantivens böjningsformer omfattar singular och plural samt obestämd och bestämd form. Exempel: en bok, boken, böcker, böckerna. Nomen har ofta genus (en-ord eller ett-ord) som påverkar hur adjektiv och artikel används. Vissa substantiv har oregelbundna böjningsmönster.

Adjektiv böjs för genus, numerus och bestämdhet samt kompareras i positiv, komparativ och superlativ. Exempel: stor bok, stort hus, den stora boken, de stora böckerna. På vissa ord bildas den bestämda formen med den/de eller med suffix och ändringar i stavningen.

Verbens böjningsformer uttrycker tempus och aspekt. Svenska verb har infinitiv, presens, preteritum och supinum, samt particip former som används i perfekt och passiv. Finit form anger person och numerus i presens och preteritum. Verb delas ofta in i svaga och starka böjningsmönster med olika ändelser.

Pronomen och andra ord visar böjningsformer som person och case i personliga pronomen (jag/mig, du/dig, han/honom) samt possessiva (min/mitt/mina). Demonstrativa, interrogativa och relativa pronomen böjs också för kön, nummer och grammatiskt sammanhang där det är relevant.

Sammanfattningsvis är böjningsformerna centrala för korrekt överensstämmelse och tydlighet i svenskan, även om det finns avvikelser mellan dialekter och ordklasser.