betaltjänstdirektivet

Betaltjänstdirektivet, ofta förkortat PSD, är EU-lagstiftning som reglerar betalningstjänster inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. PSD uppstod som PSD1 (direktiv 2007/64/EC) och ersattes i stor utsträckning av PSD2 (direktiv 2015/2366/EU), som trädde i kraft under 2018. Syftet är att skapa en enhetlig intern marknad för betalningar, stärka konsumentskyddet, öka konkurrensen och främja innovation inom betalningstjänster.

Direktivet omfattar betalningstjänster som utfärdande och inlösen av betalningsmedel samt nya tjänstekategorier. PSD2 introducerar betalningsinitierings­tjänster (PIS) och kontoinformationstjänster (AIS) och kräver att banker och andra kontoinnehavare ger auktoriserade tredjeparter tillgång till konton genom säkra gränssnitt och kundens samtycke ( XS2A ).

Säkerhet och kundupplevelse är centrala delar av PSD2. Det inför stark kundautentisering (SCA) vid fjärrbetalningar och övriga riskbaserade betalningar, samt krav på tydlig information om kostnader och villkor. Direktivet skapar även regler för ansvar vid obehöriga betalningar och förbud mot orättvisa avgifter.

Övervakning och tillämpning sker genom medlemsstaternas tillsynsmyndigheter i samarbete med Europeiska bankmyndigheten (EBA), som utfärdar riktlinjer och tekniska standarder. PSD2 arbetar också i samklang med eIDAS och GDPR. Effekterna inkluderar fler betalningsaktörer, ökad öppenhet för så kallad öppna banker, och förbättrade möjligheter till gränsöverskridande betalningar och innovation inom finanssektorn.