anslutningspool

En anslutningspool är en mekanism som håller en uppsättning färdiga anslutningar till en resurs som används ofta, vanligtvis en databas. Genom att återanvända befintliga anslutningar minskar kostnaden för att etablera nya anslutningar och förbättrar svarstiderna i applikationer med hög belastning.

Poolen skapar vanligtvis ett antal anslutningar i förväg och underhåller dem under körning. När en del av koden behöver en anslutning begär den en från poolen. När arbetet är klart returneras anslutningen till poolen istället för att stängas. På så sätt kan många klienter dela samma anslutningar utan att skapa nya varje gång.

Vanliga parametrar som styr poolen inkluderar min och max storlek på poolen, idle timeout (hur länge en oförbrukad anslutning får ligga kvar), samt livslängd för en anslutning. Många pooler erbjuder validering av anslutningen före utlån (för att säkerställa att den fortfarande fungerar), samt alternativ för att testa på borrow eller on return. Pooler kan även spåra och detektera tecken på läckage.

Fördelar och risker: En korrekt konfigurerad pool kan signifikant förbättra prestanda och resursutnyttjande, medan en felaktig konfiguration kan leda till anslutningsläckor, tidsavbrott eller onödig belastning på databasen. Övervakning och loggning är viktiga för att upptäcka problem tidigt.

Vanliga sammanhang: Används i databashanterare och ramverk som JDBC-baserade applikationer. Exempel på populära pooler är HikariCP, Apache DBCP och inbyggda pooler i olika ramverk såsom Spring Boot. I .NET-ekosystemet används motsvarande anslutningspooler i ADO.NET. Poolerna stödjer ofta olika databaser som PostgreSQL, MySQL och Oracle.