anbudsgarantier

Anbudsgarantier är garantier som en leverantör eller entreprenör stiller när de lämnar anbud på ett offentligt eller privat uppdrag. Garantin krävs ofta som en komponent i anbudet för att säkerställa både betalning och fullgörelse samt för att skydda beställaren mot svinn.

Syftet är att försäkra beställaren om att bidden kommer att fullgöras enligt villkoren och att betalning görs om kontraktet undertecknas. En ubadatsgaranti minskar risken för att en leverantör lägger ut resurser utan ersättning eller fallerar efter kontraktets tecknande.

Det finns två huvudtyper: betalningsgaranti, som säkerställer att leverantören betalar sina förpliktelser, och fullgörandegaranti, som garanterar att arbetet utförs enligt avtalet. I många fall innehåller anbud också en bostadsgaranti eller en kompletterande garantiverktyg för att täcka underleverantörer.

I Sverige regleras anbudsgarantier huvudsakligen av lagen om offentlig upphandling (LOU), som fastställer vad som minstas för offentliga kontrakt. Republiken kan fastställa krav på garantiinnehavare och säkerställa att garantier är giltiga och genomförbara enligt lag.

Vanligt sett krävs ett belopp motsvarande 5–10 % av det totala anbudssumman, men större projekt kan kräva högre garantier eller ett mer omfattande säkerhetsunderlag. Garantin kan ägas av en bank, garantiinstitut eller statlig garantiverktyg som Civila Rättsbanken eller Kronofogden.

För leverantören innebär en anbudsgaranti att de måste ha ekonomisk kapacitet att erbjuda små, men bindande belopp, och det kan innebära kostnader för bank- eller garantiavgifter. För beställaren resulterar den i ett mer stabilt och pålitligt kontraktsförhållande.

Anbudsgarantier är alltså ett centralt verktyg för riskhantering inom upphandlingsprocessen. De främjar transparens, pålitlighet och profesionalitet genom att säkerställa att resurserna anråds och används på ett ansvarsfullt sätt.