Vävnadsflap

Vävnadsflap är inom rekonstruktiv kirurgi en del vävnad som avlägsnas från en donatorplats och flyttas till ett defektområde medan flappen behåller eller får en ny blodförsörjning. Till skillnad från ett graft som placeras utan egen perfusion, fortsätter vävnadsflappen att få blod via sitt kärlförsörjningssystem under och efter överföringen.

Det finns två huvudkategorier av vävnadsflap: pedicled (pediculerad) flap, där vävnaden behåller sin kärlanslutning till donatorområdet under överföringen, och free flap, där flappen helt avlossas och mikrovaskulär anastomos kopplas till blodkärl i mottagarsidan för att etablera ny perfusion.

Vävnadsflap kan vara olika typer, bland annat myokutana flikar som innehåller muskel och hud, fasciokutana flikar som består av fascia och hud, eller perforatorflikar som hämtas via blodkärl som perforerar muskeln utan att följa dess huvudstam. Vanliga donatorområden inkluderar bukvävnad (t.ex. TRAM- eller DIEP-flap), latissimus dorsi-muskelhudflap och gracilis-flap, men många andra regioner används beroende på rekonstruktionsbehovet.

Indikationer för vävnadsflap omfattar efter trauma eller kirurgiska resektioer (såsom cancer), stora hud- och mjukdelsdefekter, brännskador och medfödda missbildningar. Fördelarna inkluderar vävnadsstorlek, färsk blodförsörjning och bättre motstånd mot infektion jämfört med grafts. Risker innefattar flapnekros eller delnekros, infektion, hematom eller serom, samt donorplatsens morbiditet och krav på komplex kirurgi med potentiell lång rehabilitering.

Se även: graft, mikrovaskulär kirurgi, rekonstruktiv kirurgi.