Vegetationklassificering

Vegetationklassificering är processen att systematiskt dela in växtsamhällen i klasser och kategorier utifrån växtsläkters sammansättning, struktur samt ekologiska och funktionella egenskaper. Syftet är att beskriva, jämföra och kartlägga växtligheten i ett område samt understödja biologisk mångfaldsbedömningar, naturvård och markanvändningsplanering.

Historiskt dominerade inom europeisk vegetationklassificering phytosociologi, särskilt arbeten av Braun-Blanquet. Denna syntaxonbaserade metodik bygger på hierarkiska nivåer: klasser, allianser och associationer (syntaxon), där artsammansättning och deras täckning används för att beskriva ett växtsamhälles karaktär. Metoderna används ofta tillsammans med fältprotokoll där relevés registreras och analyseras för att fastställa vilka syntaxon som förekommer i ett område.

Metoderna innefattar fältarbete med relevés, användning av täcknings- och uppkomstskalor (t.ex. Braun-Blanquet-skalan) och efterföljande statistik för klassificering och tolkning. Dataanalys kan innefatta ordinationsmetoder (t.ex. PCA, DCA) och klustring (t.ex. TWINSPAN) för att identifiera sammanhängande växtsamhälleskategorier. I praktiken används ofta även funktionella indikatorvärden (t.ex. Ellenbergs värden) och landskapsnivåanalyser.

Olika klassifikationssystem används beroende på syfte och område. I Sverige och Europa används phytosociologi och syntaxonbaserade system för att beskriva vegetationstyper och habitatkategorier, samtidigt som kartläggning av habitattyper enligt EU-direktiv och fjärranalysbaserad kartläggning stödjer miljöövervakning. Klassifikeringen är ofta dynamisk och uppdateras med ny data.

Framväxande trender kombinerar traditionell syntaxonologi med fjärranalys, användning av funktionella traits och öppna databaser för större jämförbarhet över tid och område.