Vattentrycket

Vattentryck, eller trycket i ett vattensystem, är den kraft vatten utövar per yta i rör och ledningar. Trycket uppstår när vatten hindras från att flyta fritt, till exempel av höjdskillnad mellan vattenkällan och avlopps- eller tappstället, eller genom pumpning. Vid stillastående vatten kallas trycket statiskt; när vatten flödar ökar eller minskar trycket dynamiskt och kan även vara föremål för tryckfall längs ledningen.

Enhet och mätning är vanligt förekommande i pascal (Pa) eller bar. 1 bar är 100 000 Pa, och 1 kilopascal (kPa) är 1000 Pa. En grundläggande princip i hydrostatik är P = ρ g h, där ρ är vattnets densitet, cirka 1000 kg/m3, g är gravitationsaccelerationen och h är höjden på vattenkolumnen. En meter vatten ger ungefär 9,8 kPa i statiskt tryck, vilket motsvarar cirka 0,098 bar.

I bostads- och byggsektorn varierar vattentrycket ofta mellan cirka 2 och 5 bar, beroende på topografi, systemdesign och byggnadens höjd. Stigande tryck kan skada ledningar, kranar och apparater; därför används tryckreducerare eller andra regleringslösningar för att hålla trycket inom säkra gränser. Vid högre behov eller lågt flöde kan pump- eller lagertank-systemjustering krävas.

Vattentryck och relaterade fenomen som vattenhammare (tryckstegringar vid snabb avstängning) är viktiga inom vattenförsörjling och hussäkerhet. För att övervaka och underhålla systemen används tryckgivare och manometrar som en del av rutinunderhåll och förebyggande tillsyn.