Terrängmodeller

Terrängmodeller är digitala representationer av jordens yta som beskriver höjd över referensnivå och ibland andra terrängegenskaper. De används för kartläggning, analys och simulering av landskap samt för planering och riskbedömningar som väder, översvämning eller erosion. De typiska strukturerna är digitala höjdmodeller (DEM), digitala terrängmodeller (DTM) och digitala ytföremålsmodeller (DSM). Ett DTM beskriver normalt markytan utan vegetation och byggnader, medan ett DSM inkluderar vegetation och byggnader och därmed avbildar den faktiska ytan ovan marken. Begreppet DEM används ofta som en övergripande term för höjddata; i olika sammanhang kan det betyda olika typer av höjdkartor.

Terrängmodeller lagras vanligen som raster med lika cellstorlek eller som punktmoln (t.ex. LiDAR). Vanliga datakällor är LiDAR, stereofotogrammetri, radar och satellithöjddata. Filformat inkluderar GeoTIFF, GRID eller ASCII XYZ. Noggrannhet och upplösning varierar beroende på källdata och bearbetning.

Användningsområden omfattar hydrologisk modellering och flödesvägar, mark- och stadsplanering, 3D-visualisering, skogs- och landskapsanalys samt robotik och fordonsnavigering där kännedom om terrängen är central. Begränsningar inkluderar osäkerheter i höjddata, occlusion av vegetation eller byggnader samt effekter av vinterförhållanden och interpolationsmetoder. Terrängmodeller uppdateras regelbundet för att stödja dynamiska analyser och beslutsunderlag.