Taktplanering

Taktplanering är en metod inom lean produktion som syftar till att ställa produktionen i takt med efterfrågan. Den fastställer en takt, eller taktid, som anger hur mycket som ska produceras per tidsenhet för att möta kundernas volym. Taktiden beräknas vanligtvis som tillgänglig produktionstid delad med den förväntade efterfrågan under perioden. Målet är en jämn arbetsbelastning och ett konstant flöde.

Metoden används framför allt i flödes- eller monteringslinjer där man vill balansera arbetet mellan operatörer. Taktplanering kopplas ofta till linjebalansering, standardarbete, kanban och heijunka. Genom att dela upp arbetsuppgifter så att de ryms inom varje takt och anpassa antalet operatörer uppnås en jämn cykel och ett förutsägbart flöde.

Arbetssättet omfattar vanligtvis att definiera efterfrågan, beräkna taktiden, fördela arbetet mellan arbetsstationer eller operatörer och balansera belastningen så att varje takt avslutas i tid. Implementeringen följs upp med standardarbete, visuell styrning och daglig uppföljning av prestanda.

Fördelarna inkluderar lägre lager, kortare ledtider och en mer förutsägbar leverans. Nackdelar kan vara krav på stabil efterfrågan, begränsad flexibilitet vid större variationer samt investeringar i utbildning och underhåll av standardarbete.

I praktiken sammanlakas taktplanering ofta med andra lean-verktyg som heijunka, kanban och SMED. Den är särskilt vanlig inom fordonsindustrin och elektronikproduktion men används även i andra branscher där efterfrågan är relativt förutsägbar.