TVsändare

En TVsändare är en anordning som överför televisionsignaler över luften till mottagare inom ett avgränsat område. Den är en central del av markbaserad television och används framför allt i digital form i Sverige och övriga Europa (DVB-T/DVB-T2). Analoga system har fasats ut i många länder, till förmån för digital markbunden television.

En typisk TVsändare består av flera block: ingångar för videodata och ljud, kodning och multiplexer, modulering och uppsändning av en RF-signal, en förstärkare och en sändningsantenn. Signalerna kodas och multiplexas innan sändning; i DVB-T/T2 transporteras flera program i en multiplex tillsammans med felkorrigering och olika modulationstekniker. Den färdiga RF-signalen drivs upp till önskad effekt i sändaren och sänds ut via antennen.

Transmissionen sker i specifika frekvensband, vanligtvis VHF eller UHF. Kanalbandbredden är typiskt 6, 7 eller 8 MHz beroende på land. Den effektivt utstrålade kraften, ERP, varierar från tiotals kilowatt i tätorter till lägre nivåer i mindre områden, beroende på täckningsbehov och terräng. Räckvidden påverkas av antennhöjd och landskap.

Reglering och tillstånd sköts av statliga myndigheter som tilldelar frekvenser och övervakar tekniska krav. Övergången till digital television har ökat kapaciteten och förbättrat bildkvaliteten, samtidigt som planering av frekvensspektrum och undvikande av störningar blivit viktig.

Andra sätt att distribuera television är via satellit eller kabel. Satellitsändningar används för bredare täckning: uppsändare skickar signaler till en satellit som nedlänkas till mottagare. Kabeldistribution levereras via ett fast nätverk till hushållen.