Tätningsmaterial

Tätningsmaterial (tätningsmaterial) är ämnen som används för att förhindra passage av luft, fukt, gaser eller vätskor mellan två ytor. De fyller ut glipor och skapar en tätning i byggnader, fordon, maskiner och industriella system. Tätningsmaterial ska ofta kunna tåla rörelse och temperaturändringar utan att förlora tätheten.

De vanligaste typerna är elastomeriska tätningar och tätningsmassor. Elastomeriska produkter inkluderar O-ringar, profiler och gummiband av material som EPDM, silikon eller NBR. Tätningsmassor kommer i silikon-, polyuretan- eller akrylbaserade varianter som härdar efter applicering. Det finns också tätningsband och butylprodukter för snabb applicering.

Användningsområden är byggnadsfönster och dörrar, rör- och VVS-installationer, HVAC-system samt fordons- och maskinindustri. Inom elektronik och konsumentprodukter används små tätningar för att skydda mot fukt och damm. Valet av material påverkas av temperatur, kemikalieexponering, rörelse och ytskicktets förutsättningar.

Vid val och installation bör man beakta elastisk återfjädring, kompression, temperaturintervall och kemikalieresistens. Ytorna ska vara torra, rena och fria från fett; priming kan behövas före applicering. Härdningstiden varierar beroende på typ och miljö.

Säkerhet och miljö: följ tillverkarens anvisningar och brukshantering av lösningsmedel där det förekommer. Förvaring i originalförpackning och skydd mot extremtemperaturer förlänger hållbarheten. Standarder och rekommendationer inom bygg och industri kan styra materialvalet.