Säkerhetsantaganden

Säkerhetsantaganden är grundläggande trosuppfattningar eller förutsättningar som accepteras som sanna för att möjliggöra en analys, planering eller implementering av säkerhetsåtgärder. Dessa antaganden är inte alltid bevisade utan grundar sig ofta på erfarenhet, bedömningar eller konventioner inom ett visst område. De fungerar som en bas från vilken mer komplexa säkerhetsmodeller och strategier byggs.

Inom informationssäkerhet kan säkerhetsantaganden omfatta saker som att nätverkstrafik inom en viss perimeter anses vara betrodd, eller att en viss typ av användare har legitima avsikter. I fysisk säkerhet kan antaganden handla om att dörrar och fönster är tillräckligt robusta för att motstå obehörig åtkomst under en rimlig tidsperiod. Dessa antaganden är avgörande för att kunna göra praktiska och genomförbara säkerhetslösningar.

Det är viktigt att identifiera och dokumentera säkerhetsantaganden eftersom de kan utgöra potentiella sårbarheter om de visar sig vara felaktiga. Om ett antagande inte håller, kan det leda till att hela säkerhetsarkitekturen fallerar. Därför är regelbunden översyn och validering av dessa antaganden en central del av en robust säkerhetsprocess. De bör vara realistiska och anpassade till den aktuella hotbilden och omgivningen.