Syringylenheter

Syringylenheter, eller syringylenheter, är en klass av fenylpropanoid-enheter som ingår i lignin, det komplexa polymer som stärker växtcellväggar. De härrör från syringylalkohol (sinapyl alcohol) och kännetecknas av två metoxylgrupper på aromringen, vilket ger en 3,5-dimetoxylerad struktur. Denna substitution skiljer syringylenheter från guaiacyl-enheter, som har en enda metoxylgrupp.

Förekomsten av syringylenheter varierar mellan växtgrupper. Lövträd (hardwoods) har ofta högre andel syringylenheter än mjukved (softwoods), som domineras av guaiacyl-enheter. Denna sammansättning påverkar hur lignin byggs upp och hur starkt det tvärbinds inom polymeren.

Biokemiskt påverkar S-enheter ligninets struktur och egenskaper. En högre andel syringylenheter leder ofta till fler β-O-4-länkningar och mindre kondensation, vilket gör ligninet mindre recalcitrant och lättare att brytas ned av kemiska eller biologiska processer. Detta har praktiska konsekvenser för processer som kemisk pulping och biokonversion av biomassa till bioprodukter, där högre S-halt ofta förbättrar delignifiering och enzymatisk hydrolys.

Analytiskt används S/G/H-innehåll som en beskrivning av ligninets sammansättning. Metoder inkluderar thioacidolys, py-GC/MS och tvådimensionell NMR (HSQC). Förhållandet mellan syringyl och guaiacyl (S/G) används som indikator på ligninets kemiska natur och processbarhet.