Skyddsgrund

Skyddsgrund, ofta kallat skyddsjord eller jordledare, är en elektrisk ledare som ansluter alla skyddsvärda metalldelar i en elanläggning till jord. Den hör till personens trygghet genom att hålla alla utsatta ledande delar vid jordpotential och därmed minska risken för elektriska stötar vid fel.

Syftet med skyddsgrundet är tvåfaldigt: för det första att ge en låg impedansväg för felströmmar så att säkringar eller automatsäkringar snabbt öppnar, och för det andra att hålla berörbara ytor vid en säker spänning vid eventuella isolationsfel. Genom att fungera som en equipotentialbrytare minskar det också risker för spänningsskillnader mellan metalliska delar som kan komma i kontakt med människor eller föremål.

Skyddsgrunden är en ledare som vanligtvis ansluts till byggnadens jordningssystem (jordning) och kopplas till jordelektroden och eventuellt byggnadsstål i betong eller andra jordningspunkter. I europeiska installationer färgas skyddsgrunden grönt–gult. Användningen av skyddsgrund är integrerad i de flesta fasta installationer, medan vissa bärkablar och apparater kan vara dubbelisolerade och då inte kräver skyddsgrund.

I Sverige följer installtioner oftast standarder inom EN 60364-serien och övervakas av Elsäkerhetsverket. En korrekt installerad skyddsgrund är viktig för elsäkerheten och fungerar tillsammans med övriga skyddssystem, som överströmsskydd och jordfelsbrytare, för att minimera risker vid felströmmar. Regelbunden kontroll av kontinuitet och jordningsmotstånd rekommenderas för att säkerställa funktion och säkerhet.