Sekundärmaterial

Sekundärmaterial är material som uppstår som sekundära produkter eller som återvunna råvaror och används som råvara i ny produktion. Begreppet används i flera sammanhang, framför allt inom avfallshantering, bygg- och industrisektorn samt inom arkeologi och museologi. Inom återvinning och cirkulär ekonomi innebär sekundärmaterial att insamlat avfall och restprodukter bearbetas, renas och säljs som råvara till ny produktion. Exempel är metallskrot, återvunnet glas, plast och kartong, samt massa från avfallsströmmen. Fördelarna är minskat resursuttag och ofta lägre miljöpåverkan jämfört med att utvinna primära råvaror, men det ställer krav på effektiv sortering, renhetskontroll och en stabil marknad eftersom kvaliteten och konsistensen kan variera.

Inom byggsektorn används sekundära material som fyllnadsmaterial, underlag eller råvara i nykonstruktioner; till exempel krossat återvunnet stenmaterial eller betong. Här spelar renhet och uppfyllelse av tekniska krav en avgörande roll för användbarheten.

Inom arkeologi och museologi används termen för att beskriva material som inte hittats i sin ursprungliga deposition, utan har flyttats, omplacerats eller återanvänts i senare sammanhang. Att särskilja sekundärt material är viktigt för tolkningen av stratigrafiska relationer och funktioner.

Sammanfattningsvis rymmer sekundärmaterial både återvunna råvaror och omplacerade eller restprodukter som får ett nytt liv i produktion eller kulturarv, men dess praktiska användning beror på renhet, kvalitet och marknad.