SOVordföljd

SOVordföljd betecknar en grundläggande ordföljd där subjektet följs av objektet och avslutas med verbet. Denna struktur förekommer i många språk och definierar grunden i huvudsatserna. Begreppet används inom språktypologi i kontrast till andra ordningsmönster som SVO eller VSO.

I typiska SOV-språk står verbet oftast i slutet av satsen. Förhållandet mellan ord markeras ofta av kasusböjningar eller postpositioner snarare än prepositioner. Adjektiv och andra determinativ står vanligtvis före substantivet. Relativa satser placeras ofta före huvudordet de beskriver, och bisatser tenderar att följa samma ordningsprincip. Denna ordning är ofta robust trots möjlighet till variation i objektets eller subjektets distinkt placering, eftersom grammatiska markörer tydligt anger funktioner som subjekt, objekt och tid.

Vanliga språk med SOV-ordföljd inkluderar turkiska, japanska, koreanska, persiska, hindi och urdu. Ett klassiskt exempel i turkiska är satsen "Kedi fareyi gördü" som översätts till "Katten såg musen." SOV-följden är en av de mest språkligt allmänt förekommande ordningsmönstren i världen och uppvisar stor variation när det gäller hur ton och fokus markeras, hur tidsaspekter uttrycks och hur satsanordningar påverkas i bisatser.