Producentöverskott

Producentöverskott, eller PS, är skillnaden mellan priset som producenterna får för en vara och den marginalkostnad de har för att producera varje enhet. Det mäter den grova nyttan eller välfärden som producenterna får av att delta i en marknad till det givna priset.

I en vanlig utbuds- och efterfrågan-modell motsvarar utbudskurvan marginalkostnaden för produktionen. Producentöverskottet är arean ovanför utbudskurvan och under prislinjen för den sålda kvantiteten. Matematiskt kan det uttryckas som PS = ∫0^Q (P − MC(q)) dq, där P är marknadspriset och MC(q) är den marginella kostnaden vid kvantitet q.

PS skiljer sig från vinst. Medan PS motsvarar priset minus marginalkostnaden över de producerade enheterna och omfattar inga fasta kostnader, är vinst pris minus totala kostnader (inklusive fasta kostnader). PS är således ett mått på producenternas nettogain från försäljningen, inte ett mått på företagets lönsamhet i bred bemärkelse.

Faktorer som påverkar producentöverskott inkluderar prisförändringar, teknologisk utveckling, kapacitet och policyinstrument. Skatter på försäljning tenderar att minska PS genom att sänka nettoinkomsten per enhet, medan subventioner kan öka PS genom att höja producenternas intäkter. Regleringar som höjer de marginella kostnaderna minskar PS och kan minska den sålda kvantiteten.

I välfärdsanalyser ingår producentöverskott tillsammans med konsumentöverskott som komponenter av det totala samhällsvälfärdsresultatet. I olika marknadsstrukturer kan sambandet mellan PS, pris och kostnadssituationer variera, särskilt under imperfekt konkurrens där företag kan ta ut högre marginaler.