Perfusionsbedömningar

Perfusionsbedömningar är den systematiska utvärderingen av blodflöde och syreförbrukning i vävnader och organ, med målet att avgöra om vävnaderna får tillräcklig perfusion. Sådana bedömningar används främst inom anestesi, intensivvård, akutsjukvård och perioperativ vård för att tidigt identifiera tecken på hypoperfusion och för att styra behandling och övervakning av patienten.

Bedömningen grundar sig i en kombination av kliniska tecken och objektiva mått. Kliniska tecken inkluderar hudfärg och hudtemperatur, kapillärt återfyllnadstids (CRT), närvaro och styrka av perifera pulser, samt mental status och urinproduktion. Hemodynamiska mått som medelartärtryck (MAP) och puls erbjuds som övergripande indikationer på perfusion, medan laboratorieparametrar som laktat och basöverskott ger information om syreförbrukning och pH-balans.

Instrumentella och laboratoriebaserade metoder används också för att bedöma perfusion. Exempel är doppler-ultraljud för blodflöde, tekniker som near-infrared spectroscopy (NIRS) för vävnadsperfusion samt övervakning av central venös syrgasmättnad (ScvO2) eller blandad venös syrgasmättnad (SvO2). Laktatnivåer och deras trend används ofta som indirekta markörer på vävnadsperfusion.

Tolkning kräver kontext och uppföljning över tid. Ingen enskild parameter ger en komplett bild, och vissa kliniska tecken påverkas av omgivande faktorer som temperatur, ålder och hudpigmentering. Bedömningen bör integreras med övriga fysiologiska data och följas som en tidsserie för att bedöma behandlingseffekt.

Användningsområden inkluderar sepsis, trauma, hypovolemisk eller kardiogen chock, samt övervakning under kirurgiska ingrepp och i kritisk vård.