Partikelkällor

Partikelkällor, inom luftvetenskapen, är alla källor som bidrar till eller avger luftburna partiklar, ofta betecknade som PM (partikulärt material). De kan vara naturliga eller människoskapade, och kan vara primära (utsläppta som partiklar) eller sekundära (bildas i atmosfären ur gaser).

Naturliga primära källor inkluderar mineralstoft från ökenområden och mark, havsspray, pollen och vulkanisk aska samt skogs- och gräsbränder. Människoskapade primära källor omfattar vägtrafik och fordonens slitage, industriutsläpp, bygg- och rivningsarbete, samt uppvärmning med exempelvis ved eller kol. Sekundära partiklar bildas när gaser som svaveldioxid, kväveoxider och flyktiga organiska föreningar omvandlas i atmosfären till sulfater, nitrater och organiska aerosoler.

Partiklarna skiljer sig åt i storlek och därmed i påverkan på hälsa. De vanligaste storleksfraktionerna är PM2,5 (partiklar mindre än 2,5 mikrometer) och PM10 (mindre än 10 mikrometer). Små partiklar kan färdas långt och tränger djupare in i lungorna och blodomloppet, vilket gör dem särskilt relevanta för hälsorisker och miljökvalitetsregler.

Mätning och källfördelning sker genom emissionsinventeringar och receptorbaserade källanalyser som uppdelar nedfall i olika källkategorier. Användningen av kemiska transportmodeller och källapporterning stödjer policyutveckling och åtgärder, exempelvis inom EU:s luftkvalitetsdirektiv och nationella planer för att minska exponeringen för partiklar.