Modulsignering

Modulsignering är processen att tillämpa digitala signaturer på individuella mjukvarumoduler eller komponenter inom ett större mjukvarusystem för att verifiera äkthet och integritet. Syftet är att säkerställa att en modul kommer från betrodd avsändare och inte har ändrats sedan den signerades. Användningsområdet omfattar allt från kernelmoduler och bibliotek till plugins, paketerade artefakter och kontainrar.

Så här fungerar det i praktiken: en betrodd part håller privata nycklar och signerar varje modul eller dess signerad metadata med en digital signatur. Signaturen följer ofta med som en separat fil eller inbäddas i modulen. Vid hämtning, installation eller inläsning mot verifieras signaturen med en publik nyckel eller certifikatkedja som finns i en betrodd tillitsgrund (trust store). Om signaturen är giltig och nyckelkedjan är betrodd tillåts modulen laddas eller installeras; annars avvisas den.

Teknologier och standarder som används inkluderar PKI och X.509-certifikat, kodsigneringscertifikat samt asymmetrisk kryptografi (t.ex. RSA eller ECC). Signaturer kan vara fristående eller sammanbundna med modulen i form av metadata. Nyckelhantering är central och ofta skyddad av hårdvarusäkerhetsmoduler (HSM) eller säkra nyckellagringar. Reglas för återkallelse (CRL, OCSP) kan användas för att hantera förlorade eller komprometterade nycklar.

Fördelarna inkluderar ökad säkerhet i leveranskedjan, möjliggjordt betrodd laddning av moduler och enklare spårbarhet av provenance. Utmaningar innefattar nyckelkompromisser, policyer för nyckelrotation och komplexitet i verifikationsprocesser. Exempel på tillämpningar finns inom Linux-kernelns modulsignering, Java- och Windows-miljöer samt paketförvaltningssystem som stödjer signering av moduler.