Markförankning

Markförankning är en geoteknisk metod för att överföra laster från en konstruktion till djupare, stabilare marklager. Systemet består vanligtvis av en eller flera ankare – till exempel stång, vajer eller kabel – som installeras i borrade hål och säkras med antingen sprutbetong eller mekaniska ankare. Laster överförs via bindning och friktion i berg eller jord samt genom ankret till det undre lageret.

Det finns två huvudtyper av markförankningar: groutade (groutade) ankare och mekaniska ankare. Groutade ankare placeras i hål och fylls med cementbaserad massa som hårdnar och binder ankret till hålväggarna. Mekaniska ankare uppnår förstärkning genom expansion eller genom att låsa en förstärkningskonstruktion i hålet, och kräver ofta mindre grävning än groutade system. Båda systemen kräver korrosionsskydd och skydd mot vattenintrång, samt noggrann kontroll av installationen.

Användningsområden inkluderar slänt- och hållväggsstabilisering, tunnel- och bergkonstruktioner samt förankring av byggnadsdelar och stolpar i jord. Markförankning används också vid skredförebyggande åtgärder och i olika typer av större geotekniska projekt där belastningen behöver överföras till djupare, stabilare skikt.

Vid projektering av markförankning görs en geoteknisk undersökning av jord- och bergförhållanden, lastfall och livslängd. Valet mellan groutade och mekaniska ankare, längd, borrhålsdiameter, antal ankare och utförande påverkas av stabilitetskrav och miljö. Korrosionsskydd, fuktförsegling och skydd mot yttre påfrestningar är centrala krav, och installationen följs upp med provlastning och övervakning.