Kulstofflagring

Kulstofflagring är processen att fånga koldioxid (CO2) från utsläppskällor eller industriprocesser och långsiktigt lagra den så att den inte hamnar i atmosfären. Den är central inom området CCS (carbon capture and storage) och ofta kopplad till CCUS-presentationen som inkluderar användning av CO2 samt lagring.

Fångst och transport: CO2 fångas vid till exempel kraftverk, cementtillverkning eller andra industrier med metoder som post-kombustion, pre-kombustion eller oxyfuel. Den komprimeras och förs sedan via rörledningar eller, i vissa fall, fartyg till en lagringsplats.

Lagringsalternativ: Den huvudsakliga metoden är geologisk lagring i djupa underjordiska bergformationer, såsom tömda olje- eller gasfält eller djupa salina formationer. Mindre vanliga alternativ inkluderar minerallagring där CO2 reagerar med mineraler till stabila karbonater och biologisk lagring där kol lagras i skogar och mark.

Övervakning och säkerhet: Lagringsplatser övervakas för CO2-plume, tryck och eventuella läckage med seismiska undersökningar, brunnsintegritetsprov och jord- och grundvattenövervakning. Långsiktig förvaltning inkluderar planer för avveckling och ansvar.

Status och utmaningar: Flera projekt har varit i drift eller pilotfas, till exempel Sleipner i Nordsjön. Globalt är CCS i olika skeden av implementering; kostnader, energiåtgång för fångst, regelverk och samhällsacceptans påverkar takten av utbyggnaden. Kulstofflagring används som verktyg för att minska utsläppsnivåer och stödja klimatmål.