Köppenkategorier

Köppenkategorier är ett klimatklassifikationssystem som används inom geografi och klimatforskning för att beskriva jordens olika klimat utifrån temperatur- och nederbördsmönster. Systemet utvecklades av Wladimir Köppen under slutet av 1800-talet och har sedan dess utvidgats och reviderats, bland annat av Rudolf Geiger i mitten av 1900-talet. Köppenkategorier används ofta i klimatkartor och i studier av regionalt klimat och klimatförändringar.

Huvudgrupperna i systemet är bokstäverna A, B, C, D och E, där varje grupp har kriterier för temperatur, nederbörd och säsongsmönster. Exempel på underkategorier är:

- A – Tropiska klimat: medeltemperaturen i alla månader över 18°C. Undergrupperna Af (tropisk regnskog), Am (tropisk monsun) och Aw (tropisk savann).

- B – Torra klimat: nederbörden understiger vad som krävs för att hålla klimatet fuktigt. Undergrupperna BWh (varmt öken), BWk (kall öken), BSh (varm savannsemi-arid) och BSk (kall semi-arid).

- C – Varma tempererade klimat: kallaste månaden mellan -3°C och 18°C; minst en månad över 10°C. Underkategorierna inkluderar Csa och Csb (Mediterrant medelhavsklimat), samt Cfa och Cfb (fuktigt tempererat/oceanisk) och i vissa regioner Cwa och Cwb (monsuninfluencerat med torr vinter).

- D – Kalla tempererade klimat: kallaste månaden under -3°C och somrar över 10°C. Exempel är Dfa och Dfb (varm respektive måttlig sommar) samt Dwa och Dwb (torr vinter).

- E – Polar- och tundraklimat: ET (tundra) och EF (is-täckt klimat).

Användning och begränsningar: systemet är ett övergripande verktyg för att jämföra klimat regionalt och över tid, men tar inte hänsyn till lokal variation eller snabba förändringar i småskaliga miljöer.