Investeringsfrämjande

Investeringsfrämjande är ett begrepp inom ekonomisk utveckling som beskriver politik och operativt arbete för att attrahera, underlätta och behålla investeringar i ett land, en region eller en kommun. Det vanligaste målet är ökad direktinvestering (FDI), men arbetet kan också omfatta investeringar i infrastruktur, forskning och utveckling samt stöd till företagsetableringar.

Aktörer inom investeringsfrämjande inkluderar nationella myndigheter, regionala och lokala förvaltningar, investeringsfrämjande byråer, näringslivsorganisationer och olika bransch- eller handelskamrater. Dessa aktörer samarbetar för att skapa ett attraktivt investeringsklimat genom informationstjänster, rådgivning, kontakter och snabb handläggning av tillstånd och licenser.

Vanliga verktyg och tjänster omfattar målgruppsinriktad marknadsföring, investerarkonferenser och företagsresor, one-stop-shops eller kontaktpunkter som samordnar myndighetsprocesser, stöd till marknadsanalyser, lokaliseringshjälp samt investerarnära eftervård för att behålla och utöka befintliga investeringar. Ekonomiska incitament som skattebetingade stöd eller subventioner samt regulatoriska reformer kan också ingå, men ofta med krav på transparens och ansvarsutkrävande.

Effekterna mäts vanligtvis i inflöde av FDI, antal beslutade investeringar, antal skapade arbetstillfällen och kapitalinvesteringar, samt i resultat på regional tillväxt och sysselsättning. Investeringsfrämjande bedöms i relation till andra jurisdiktions konkurrens och måste balansera attraktionskraft med rättvisa och ett ramverk som stödjer en hållbar utveckling.