Intertypemaskiner

Intertypemaskiner är en grupp mekaniska bly- och metalltypsättningsmaskiner som användes för att sätta långa rader av tecken till tryckplåtar. De utvecklades som konkurrerande system till Linotype och installerades i tryckerier över hela världen från 1920-talet fram till 1960-talet. Namnet syftar ofta på de maskiner som tillverkades av Intertype Corporation i USA och deras europeiska licenstagare; i Sverige och andra nordiska länder förekom även kopior och licenser.

Funktion: En intertypemaskin har ett tangentbord, ett matriksmagasin och mekanismer som hämtar teckenmatriser ur magasinet och ordnar dem i en rad i rätt ordning. När raden är färdig skickas den till en separat gjutmaskin som smälter metall och gjuter en hel rad – en slug – av tecken i exakt ordning. Den gjutna raden används i tryckpressen, varefter matriserna återförs till magasinet för ny användning.

Användning och betydelse: Intertypemaskinerna möjliggjorde snabbare textättning jämfört med manuell blysättning och blev vanliga i dagstidningar, tidskrifter och boktryckerier under mellankrigstiden och efterkrigstiden. De var centrala i mekaniseringen av tryckprocessen före uppkomsten av fototypografi och senare digital typografi.

Bevarande: Numera är relativt få fullständiga, fungerande enheter i drift, men flera maskiner finns bevarade i tekniska museer och universitetsarkiv. De erbjuder insikter i den historiska utvecklingen av industriell typografi.