Identitetsverifikation

Identitetsverifikation är processen att bekräfta en persons identitet innan den får tillgång till tjänster eller resurser, eller innan en transaktion genomförs. I digitala tjänster används identitetsverifikation ofta som ett led i en bredare identitetshantering och syftar till att koppla en faktisk person till ett digitalt konto eller en handling. Verifieringen skiljer sig från generell autentisering; den syftar till att fastställa och erkänna en persons identitet, medan autentisering ofta hanterar bekräftelsen vid ett senare tillfälle.

Vanliga metoder inkluderar dokumentbaserad verifiering (granskning av pass, nationellt ID eller körkort), biometrisk verifiering (ansikts- eller röstigenkänning, fingeravtryck), och ägandebaserad verifiering (till exempel bank-ID, e-legitimation eller SIM-kort). Ofta kombineras flera faktorer i ett sätt som kallas multifaktor- eller stark autentisering: något användaren vet, något användaren har, eller något användaren är.

Användningsområden omfattar bank- och finanssektorn, offentlig sektor (e-tjänster och myndighetskonton), telekommunikation och e-handel. I många fall inbegrips även kontinuerlig eller återkommande verifiering för att hantera risker i transaktioner, åtkomst och uppgifter.

Utmaningar inkluderar identitetsbedrägerier, syntetiska identiteter, spoofing och manipulation av biometrisk data. Skydd av personuppgifter och integritet är centralt; lösningar används som liveness- och anti-spoofing-tekniker och principer som data minimization och samtycke. Vidare används riskbaserad autentisering för att anpassa säkerhetsnivån efter sammanhanget.

I EU regleras elektronisk identifikation och tillförlitliga tjänster av eIDAS, som möjliggör gränsöverskridande erkännande av digital identitet. Kända krav inkluderar stark kundverifiering (SCA) under betalningar enligt PSD2 och efterlevnad av allmänna dataskyddsregler enligt GDPR.