Hjärttransplantationsrejektion

Hjärttransplantationsrejektion är en medicinsk komplikation som kan uppstå efter att en person har genomgått en hjärttransplantation. Det innebär att mottagarens immunsystem felaktigt identifierar det nya hjärtat som främmande och attackerar det. Detta kan leda till skador på transplantatet och i värsta fall dess bortstötning, vilket innebär att hjärtat slutar fungera. Rejektion kan vara antingen akut eller kronisk. Akut rejektion sker vanligtvis inom de första veckorna eller månaderna efter transplantationen och kan ofta behandlas med medicinering. Kronisk rejektion utvecklas gradvis över tid och är svårare att behandla.

Symtom på hjärttransplantationsrejektion kan variera och inkluderar bland annat andfåddhet, trötthet, vätskeansamling i benen, feber och plötslig viktuppgång. För att upptäcka rejektion tidigt övervakas patienter noggrant efter transplantationen genom regelbundna undersökningar och tester, såsom ekokardiografi och ibland även en endomyokardiell biopsi. Behandling för rejektion involverar vanligtvis en anpassning av immunsuppressiv medicinering. Dessa läkemedel är avgörande för att undertrycka immunsystemets aktivitet och förhindra att det attackerar det transplanterade organet. Det är en balansgång att hitta rätt dosering för att undvika rejektion samtidigt som man minimerar risken för infektioner.