Hastighetsreduserande

Hastighetsreduserande åtgärder, eller hastighetsreducerande åtgärder, är åtgärder som syftar till att sänka fordonsfart i gatumiljöer för att öka trafiksäkerheten, främja gång- och cykeltrafik samt öka boendemiljöns livskvalitet. De kan användas i bostadsområden, tätortsnära stråk, skolområden och andra platser där låga hastigheter är önskvärda. Åtgärderna kan vara fysiska, organisatoriska eller visuella.

Fysiska hastighetsreducerande åtgärder inkluderar vertikal åtgärder såsom fartgupp, fartdämpar eller upphöjda överfarter, samt horisontella åtgärder som gata-nedtrappning, trånga körbanor, chikaner och uppsplittrade körfält. Andra exempel är upphöjda rondeller, hastighetsankar och vägnära landskapslösningar som mental eller visuell förstärkning av smalnande gata. Psykiska eller visuella åtgärder innefattar vägmarkeringar, ljussättning och skyltning som signalerar att lägre hastigheter är förväntade utan att fysiska hinder används.

Effekter och överväganden: hastighetsreducerande åtgärder tenderar att sänka medelhastigheten och minska allvarligheten i trafikolyckor, särskilt bland fotgängare och cyklister. De kan dock påverka restid för fordonskörning och i vissa fall räddningstjänst och tillgänglighet för funktionsnedsatta. Buller, utsläpp och trafikflyttning till andra vägar är potentiella biverkningar. Valet av åtgärd påverkas av gata-/områdets karaktär, trafiksituation, kostnader och samhällsnytta.

Utvärdering av hastighetsreducerande åtgärder involverar ofta före- och eftermätningar av hastighet och olyckor samt användar- och boendeundersökningar för att bedöma effektivitet och acceptans.