Hamiltonprinciper
Hamiltonprincipen, även kallad principen om stationär handling, är en fundamental princip inom klassisk mekanik och fysiologi som beskriver hur fysikaliska system utvecklas mellan två tillstånd. Formulerad av Sir William Rowan Hamilton 1834, uttrycker den att den verkliga vägen ett system tar mellan två punkter i positionsrum är den som gör handlingen, definierad som tidsintegralen av lagringsenergin minus den kraftelektriska energin, stationär (även kallad extrem eller kritisk).
handlingen ges matematiskt av S=∫L(q,˙q,t)dt där L är Lagrangen L=T−V, där T är den rörelseenergi och V
Principen fungerar som grunden för flera vidta teorier. I kvantmekanik omvandlas den till path‑integralformen av Feynman,
Hamiltonprincipen förbinder matematiska variationsmetoder med fysikaliska lagar och fungerar därmed som en kraftfull verktyg för förståelse