Gågator

En gågata är en gata eller del av gata där motorfordon är förbjudna eller starkt begränsade och där gångtrafiken har företräde. Begreppet används i Sverige för att beteckna helt eller delvis fotgängarzoner i stadskärnor.

Gågator kännetecknas ofta av låga hastigheter och att biltrafik helt eller delvis saknas. De har breda gångytor, torgpartier och ofta möblering i form av bänkar, planteringar och belysning som främjar ett livligt offentligt rum. I vissa fall tillåts leveranser eller undantagsfordon under specifika tider, och cykeltrafik kan vara begränsad eller tillåten enligt lokal praxis.

Historiskt utvecklades gågator som ett sätt att stärka stadslivet och handeln i europeiska centrum. I Sverige har många städer infört gågator under 1900-talet som en del av centrumförnyelse och ökad tillgänglighet till fots.

Reglerna för gågator fastställs av kommunerna i trafik- och detaljplaner och markeras ofta med skyltar och fysiska hinder som bommar eller pollare. Effekter av gågator inkluderar ökad fotgängartrygghet och handel, men kritiker påpekar ofta utmaningar för tillgänglighet, leveranser och kollektivtrafik.