Förseningsavgift

Förseningsavgift är en avgift som en fordringsägare kan ta ut om betalningen inte kommer in vid förfallodagen. Avgiften ska täcka administrativa kostnader och eventuella kreditrisker som uppstår till följd av sen betalning. Den detaljeras vanligtvis i avtalet med kunden eller i fakturan och kan uppgå till ett fast belopp eller en procentandel av det förfallna beloppet. Vanliga sammanhang är köp av varor eller tjänster, hyror, abonnemang och offentliga eller kommunala avgifter.

Avgiften är avskild från eventuell dröjsmålsränta (ränta på försenad betalning). Dröjsmålsräntan bestäms enligt räntelagen eller enligt EU-direktivet om sen betalning i handeln, och kan lägga till kostnaden utöver försensingsavgiften. Om en avtalad avgift inte är tydligt angiven eller anses oskälig enligt konsumenträtten kan den ifrågasättas eller ogiltigförklaras.

Regleringen av försensningsavgift skiljer sig åt mellan olika kontrakt och branscher. I Sverige gäller allmänna bestämmelser i konsumentskydd- och avtalsrätt; ovillkorade eller oskäliga avtalsvillkor kan bli föremål för ogiltigförklaring enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Det är vanligt att villkoren tydligt framgår i avtalet och att avgiften har ett verkligt kostnadstak.

Praktiska tips: Kontrollera fakturan noggrant samt villkoren innan betalning; behåll kvitton och förfallodatum; om avgiften verkar felaktig kan man kontakta säljaren eller kreditgivaren; i vissa fall kan avgiften bli föremål för prövning hos en tillsynsmyndighet eller domstol.

Se även: dröjsmålsränta, kredit- och konsumenträtt.