FMradiolähetysten

FMradiolähetysten refererar till överföring av ljudinnehåll via FM-sändningar inom VHF-bandet. Metoden används främst för kommersiell radioutsändning och kännetecknas av hög ljudkvalitet och god störningsresilience mot amplitudvariationer i mottagarens front.

Tekniskt bygger FM-sändningar på att ljudinnehållet modulerar sändarens bärvåg i frekvens, inte amplitud. I de flesta regioner används en bärvåg i frekvensområdet ungefär 87,5 till 108,0 MHz (Europa och Sverige följer normalt 87,5–108,0 MHz). Maximums deviation är oftast ±75 kHz, vilket tillsammans med ljudets bandbredd ger en kanalbandbredd på cirka 180–200 kHz (Carson-regeln). Denna bredbandiga FM-signal möjliggör relativt hög lyssnarupptagning trots radiostörningar och spridning.

Multiplätsignalering används för stereo och data: varje FM-signal bär L+R-telemetri i basbandet 0–15 kHz, en 19 kHz pilotton följer, och en 38 kHz DSB-SC-lagrad L-R-komponent gör stereomultiplexen möjlig. RDS (Radio Data System) sänds vanligtvis kring 57 kHz för textinformation och annan metadata. Många sändare använder även stereo och RDS samtidigt utan att påverka basfrekvenserna.

Sändningarna upphör inte när mottagare flyttar mellan byggnader; de är beroende av sändarens effekt, sändningens höjd och landskapets terräng. Boyce, kommunal licensinering och internationella standarder reglerar frekvensanvändning och utsändningskapacitet.

Historiskt utvecklades FM av flera forskare under 1930- och 1940-talen och blev en vanlig standard på 1950- och 1960-talen. Idag används FM tillsammans med digitala alternativ för radiotjänster världen över.

---