Elektrondonatorer

elektronDonatorer är atomer eller molekyler som avger elektroner i redoxreaktioner och därmed fungerar som reduktionsmedel. Den som donerar elektroner oxideras, medan mottagaren reduceras. Riktningen och effektiviteten i överföringen styrs av redoxpotentialerna hos de inblandade ämnena och av omgivningarna, såsom lösningsmedel och pH.

Det finns två huvudkategorier: oorganiska och organiska elektronDonatorer. Exempel på oorganiska donatorer är väte (H2), metalljoner i låga oxidationstillstånd (som Fe2+ eller Sn2+), samt hydride-donatorer som NaBH4 eller LiAlH4. Organiska donatorer inkluderar biologiskt viktiga molekyler som NADH, NADPH och FADH2, som donerar elektroner i metabolismen, samt askorbinsyra ( vitamin C) i vissa redoxreaktioner.

Biologiska sammanhang är centrala: NADH och FADH2 donerar elektroner till elektrontransportkedjan i mitokondrierna, vilket driver produktionen av ATP. I fotosyntesen donerar vatten elektroner till fotosystem II och blir syre som biprodukt. Generellt används elektronDonatorer både i naturens biokemiska processer och i industriella kemiska synteser där reduktion av ett målämne krävs.

Standardredoxpotentialen (E°) används för att jämföra donatorernas styrka. Ett ämne med mer negativt E° är generellt en starkare donator under givna förhållanden. Valet av donator påverkas av lösningsmedel, pH, koncentrationer och hastighetskrav.

Användningsområden omfattar kemisk syntes, organisk redox-katalys, elektro- och batteriteknik samt laboratoriemetoder som redox-titrering.