DSLlösningar

DSL-lösningar avser bredbandslösningar som levereras över befintlig koppartelefonsledning eller liknande kopparpar. Teknologin används av telekommunikationsoperatörer för att erbjuda internetåtkomst till hushåll och mindre företag utan att behöva ny fiber till varje kund. Den största gruppen i DSL-familjen består av ADSL och ADSL2+ samt deras uppgraderade varianter, följt av VDSL och VDSL2. Nyare tekniker som G.fast kan ge mycket högre hastigheter över mycket korta avstånd. En grundläggande princip är att utnyttja högre frekvenser än traditionell telefoni samtidigt som data och tal kan prioriteras olika inom samma kabel.

Tekniken bygger vanligtvis på en DSLAM (Digital Subscriber Line Access Multiplexer) placerad i nätverkscentral eller i ett närliggande gathörnsskåp, som kopplas till kundens DSL-modem eller router i bostaden. Hastigheterna och stabiliteten påverkas av avståndet mellan användaren och DSLAM, kabelkvalité, störningar och grannars trafik. ADSL tenderar att ge större nedströmskapacitet jämfört med uppladdning, medan VDSL och särskilt VDSL2 kan erbjuda högre hastigheter över kortare avstånd. G.fast kan nå ännu högre hastigheter men kräver mycket kort kopparsträcka och ibland särskild teknik som vectoring eller bonding.

Användningsområde och marknad: DSL-lösningar används främst där nya fiberförbindelser inte är ekonomiskt eller geografiskt gynnsamma. Fördelarna inkluderar användning av befintlig kabelinfrastruktur och relativt snabb uppstart. Begränsningar inkluderar beroende av avstånd till nätpunkten, kapacitetsgränser och prisjämförelser mot mer fiberbaserade lösningar som FTTC (fiber till skåp), FTTB/FTTH (fiber till byggnad/hus).