Barometrit

Barometret är ett instrument som mäter atmosfärstrycket och är viktigt inom meteorologi och navigation. Traditionellt byggdes det som en kvicksilverbarometer där luften balanserar en kolonn kvicksilver i ett öppet glasrör; trycket anges i millimeter kvicksilver (mmHg). Modernare konstruktioner inkluderar aneroida barometrar, där en sluten metallkammare deformeras av trycket och en mekanisk eller elektronisk indikator registrerar förändringen, samt elektroniska barometrar som använder MEMS-sensorer.

Principen: Lufttrycket pressar på vätskan eller deformeras en kammare; höjden eller deformationen överförs till en indikator som visar trycket. Barometerdata används ofta tillsammans med andra väderindikatorer för prognoser och i flyg- och bergsbestigningsapplikationer.

Historia: Barometern uppfanns av Evangelista Torricelli omkring 1643. Under 1800- och 1900-talen utvecklades aneroida barometrar och elektroniska sensorer, vilket gjorde instrumentet vanligt i väderstationer och i många bärbara enheter.

Enheter och läsning: Trycket anges oftast i hPa (hektopascal) eller mb (millibar); 1 atm ≈ 1013 hPa. Kvicksilverbarometrar läses i mmHg. Moderna barometrar visar ofta även trycket i kPa.

Användning: Barometrar används för väderprognoser, höjdberäkning över havet (altitud) och i flyg- och sjöfartsapplikationer. De spelar också en roll i klimatforskning och forskning.

Begränsningar: Läsningen påverkas av temperatur, kalibrering och instrumentplacering; lokala variationer kräver standardreferens. Regelbunden kalibrering rekommenderas.