Bakgrundsstrålningen

Bakgrundsstrålningen, även känd som kosmisk bakgrundsstrålning, är ett svagt sken av elektromagnetisk strålning som genomsyrar hela universum. Den upptäcktes av misstag 1964 av Arno Penzias och Robert Wilson. Denna strålning tros vara ett kosmiskt eko från universums tidiga skeden, kort efter Big Bang. När universum var ungt var det mycket varmt och tätt, och fyllt av fotoner. När universum expanderade och svalnade, minskade energin hos dessa fotoner.

Bakgrundsstrålningen är observerbar över hela himlen och har en nästan perfekt svartkroppsspektrum med en temperatur på cirka 2,7 Kelvin, vilket motsvarar -270,45 grader Celsius. Små variationer i temperaturen inom bakgrundsstrålningen, kända som anisotropier, har kartlagts av satelliter som COBE, WMAP och Planck. Dessa variationer är avgörande för vår förståelse av universums struktur och utveckling, då de tros representera de små densitetsskillnader som gav upphov till bildandet av galaxer och stjärnor.

Forskning kring bakgrundsstrålningen fortsätter att ge insikter om universums ålder, sammansättning och grundläggande fysik. Den utgör ett av de starkaste bevisen för Big Bang-teorin och är ett ovärderligt verktyg för kosmologer som studerar universums historia och framtid.