teckenanvändning

Teckenanvändning avser hur tecken och symboler används i skriven svenska och i andra skriftspråksystem. Den omfattar bokstäver, diakritiska tecken, siffror, interpunktion, citattecken, parenteser, tankstreck och andra specialtecken, samt hur de kombineras med ord och mellanrum för att skapa läsbarhet och tydlighet. Teckenanvändningen påverkas av orthografi och regler för stavning, avstavning, uppbyggnad av meningar samt stilistiska och typografiska konventioner.

Bokstävernas uppställning följer det svenska alfabetet, där å, ä och ö används utöver de övriga bokstäverna. Diakritiska tecken i lånord och namn kan påverka uttal och betydelse. Interpunktionen styr hur meningar avslutas och hur satser grupperas; vanliga tecken är period, komma, semikolon, kolon, frågetecken, utropstecken samt olika typer av citattecken, parenteser och bindestreck. Mellanslag och avstånd reglerar textens flyt och tydlighet.

Typografi och stil innebär beslut om hur tecken presenteras visuellt, till exempel vilka citattecken som används, hur citat markeras och hur långa eller korta streck som används. I digital kontext är teckenanvändningen kopplad till teckenkodningar som Unicode och tillgången till tecken i olika tangentbordslayouter, samt hur tecken konverteras och visas i olika enheter och program. Tillgänglighet är också en del av teckenanvändningen, där tydlig interpunktion och tydlig textstruktur underlättar för skärmläsare och andra assistiva teknologier.