tabbannoteringen

Tabbannoteringen, ofta kallad tablatur eller tablaturenotation, är ett notationssystem som används för att skriva musik för stränginstrument som gitarr, lut och bas. I tabbnotationen representeras instrumentets strängar av horisontella linjer och freten (bandet) som ska spelas anges med siffror istället för att använda traditionell notskrift.

I standard gitarrtablatur består den av sex linjer som motsvarar strängarna på en gitarr. En siffra placerad på en linje anger vilket band som ska spelas på den strängen; till exempel 0 betyder öppen sträng och 3 tredje bandet. Ytterligare tecken används ofta för att ange tekniker som bend, slide, hammer-on och pull-off. Ibland finns rytmiska markeringar ovanför eller bredvid tablaturen för att visa tidsinformation.

Historia: tabbnotationen uppstod i medeltidens Europa för lut- och vihuela och utvecklades sedan för gitarr. Den moderna gitarrtablaturen blev allmän under 19- och 20-talet och finns i många olika traditioner och språk. I digital och online-miljöer används ofta ASCII-tabbar, där varje rad är en sträng och varje siffra indikerar freten.

Fördelar och begränsningar: tabbnotationen är enkel att använda för nybörjare som vill lära sig fingerplacering och låtar direkt utan att läsa noter. Den ger dock ofta begränsad information om rytm och helhetstonhöjd över tid och kan vara instrument- eller stilberoende.

Se även: gitarrtablatur, luttablatur, vihuelatablatur, standardnotation.