stötfångare

Stötfångare är en fordonskomponent som är avsedd att ta upp och dämpa kollisioner i låga hastigheter samt skydda fordonets konstruktion, utgångspunkter och personer vid en incident. De finns främst i fordons främre och bakre ändar och består vanligtvis av tre delar: ett yttre stötfångarhus eller fasad, ett energiupptagande lager (vanligen skummet eller plastmaterial) och en förstärkning som är kopplad till chassit eller karossen. Modern design kan också integrera stötfångaren med andra karossdelar, som grill och baklucka.

Syftet med stötfångaren är att minska skador vid kollisioner och samtidigt reducera risken för skador på passagerare, fotgängare och andra trafikanter, samt skydda viktiga underreden och motorutrymmet. De är ofta utformade för att klara av tester som simulerar frontal påverkan och energifördelning vid låga hastigheter. I vissa fall påverkar stötfångaren även säkerheten vid fotgängartrafik, där höjd och form kan spela en roll.

Material och konstruktion har förändrats över tid. Tidigare var stötfångare i huvudsak metalliska; modernare fordon använder plast- eller kompositöverdrag med energiupptagande skum och en förstärkning av stål eller aluminium bakom ytan. Denna kombination minskar reparationskostnader och snabbare återhämtning av fordonet efter en kollision.

Regler och standarder varierar mellan länder och regioner, men inkluderar ofta tester för energibesparing, strukturstyrka och fotgängarsäkerhet. Efter en skada bör stötfångaren kontrolleras eller bytas ut för att upprätthålla skyddsnivån.