spänningsgräns

Spänningsgräns är en term som används i svenska facktexter för att beskriva en gräns relaterad till spänning eller spänningens verkan på ett system. Beroende på sammanhang kan det syfta på olika saker, vanligtvis en säker eller funktionell gräns som inte bör överskridas.

Inom elektroteknik och elektrisk isolation avser spänningsgränsen den maximala kontinuerliga spänning som en komponent eller isolation upp tillåts tåla utan att försämras eller bryta ned. Spänningsgränsen bestäms av isolationsmaterialets egenskaper, uppbyggnadens geometri, avstånd mellan ledare, samt arbetstemperatur, fukt och frekvens. Produkter märks ofta med en spänning som anger denna gräns, till exempel kapslade enheter eller kabelsystem. Överskridande av spänningsgränsen ökar risken för härdning, sprickor i isoleringen, linjeskada eller elektriska stötar.

Inom materialvetenskap används spänningsgräns ibland som synonym till avkastningsgräns, det vill säga den spänning där ett material övergår från elastisk deformation till plastisk permanent deformation. Denna gräns avläses ur en spännings- och töjningskurva och varierar med materialets sammansättning, värmebehandling, strain rate och temperatur. Spänningsgränsen skiljer sig från brottgränsen eller ultimate tensile strength, som är den högsta spänningen materialet kan klara före fracture.

Användning och design kräver att de använda spänningarna hålls under sina respektive spänningsgränser. Detta bidrar till säkerhet, tillförlitlighet och livslängd hos elektriska system och mekaniska konstruktionsdelar.

---