skyddsjordledning

Skyddsjordledning, ofta kallad skyddsjord, är en elektrisk ledare som kopplar alla exponerade metalliska delar av en elektrisk installation till jord. Dess främsta syfte är att ge en lågimpedansväg för felströmmar, så att skyddsutrustning snabbt bryter strömmen och minskar risken för elektrisk stöt.

Ledaren ingår i byggnadens skyddsjordningssystem och förbinds med byggnadens huvudjordpunkt samt jordelektroden. Den går till berörbara metallytor på apparater, värmeutrustning och installationsskåp. Ledarna ska vara kontinuerliga, haveribeskyddade och dimensionerade enligt gällande standarder och risknivåer.

Färg och kabelmaterial följer normerna: skyddsjordledningar är vanligtvis grönt–gula i nyare installationer. Materialet är oftast koppar med lämplig tvärsnittsarea och god mekanisk hållbarhet. Ledaren kan vara en separat tråd eller en del av kabelnätet i kabelslinga.

Funktion i fel: vid ett felströmsfenomen blir skyddsjordningen den låga vägen till jord, vilket sänker spänningsskillnaderna och gör att överströmsskydd (säkring eller jordfelsbrytare) löser ut. Detta skyddar personer mot elektriska stötar och minskar risken för brand.

Underhåll och regelverk: installationen ska följa europeiska och nationella standarder, som EN 60364 och motsvarande svenska föreskrifter. Kontinuitet och god kontakt i jordningsnätet bör kontrolleras regelbundet; skador, korrosion eller avbrott måste åtgärdas omgående.

Noter: skyddsjord skiljer sig från funktionell jord, som används för andra tekniska ändamål och inte utgör ett primärt skydd mot elektrisk stöt.