rangordningsregel

Rangordningsregel är en regel eller metod som används för att tilldela en rangordning bland ett antal alternativ utifrån ett eller flera kriterier. Regeln leder till en ordning där alternativen placeras från bäst till sämst eller i stigande ordning enligt kriterierna. Rangordningsregler används inom beslutsfattande, dataanalys och jämförelser för att tydligt kommunicera prioriteringar och val.

Rangordningsregler kan vara baserade på poängsättning, där varje kriterium ger poäng och den sammanlagda poängen avgör ordningen, eller på parvisa jämförelser där varje alternativ jämförs direkt med ett annat. Vanliga typer inkluderar lexikografisk ordning, Borda-räkning, och metoder som bygger på parvisa jämförelser för att producera en övergripande rangordning mellan kandidater. Vid behov används tiebreakers.

Inom statistik används rangordningar i icke-parametriska metoder och rankbaserade tester (till exempel Mann-Whitney U-test och Wilcoxon-test) där data omvandlas till rangordningar innan analysen utförs. Rangordnade observationer ger ofta robusthet mot outliers och kräver färre antaganden om fördelningen. Inom samhällsvetenskap, beslutsanalys och operationsanalys studeras egenskaper hos rangordningsreglerna, såsom neutralitet, monotoni och konsistens, för att bedöma rättvisa och effektivitet i beslutsprocesser.