långtidsantiretroviral

Långtidsantiretroviral terapi, ofta förkortat LA-ART, är en strategi inom HIV-behandling som syftar till att upprätthålla virussuppression med färre doser än traditionell daglig behandling. De främsta formerna är långverkande injektioner eller implantat som levererar antiretrovirala läkemedel över veckor till månader. Den mest kliniskt etablerade regimensammansättningen består av två läkemedel som ges som långverkande injektioner.

Den vanligaste LA-ART-regimen består av cabotegravir, en integrasehämmare, och rilpivirine, en NNRTI. Behandlingen ges vanligtvis som intramuskulära injektioner av vårdgivare, efter en kort inledande period med daglig eller månatlig oral behandling för att säkerställa tolerans och viruskontroll. Efter en startfas används injektioner vanligtvis var 1–2 månader, beroende på protokollet och patientens situation. För nya patienter hänvisas ofta till att uppnå och behålla viralsuppression på traditionell ART innan man byter till LA-ART. Data har visat att LA-ART kan vara icke-inferior jämfört med fortsatt daglig ART hos personer som redan är virussuppressiva, men kräver noggrann övervakning.

Fördelarna inkluderar minskat dagligt medicinintag, ökad anonymitet och potential för bättre medicinskt följsamhet hos vissa patienter. Begränsningar är behovet av regelbundna klinikbesök för injektioner, risk för injektionsställebiverkningar, och möjlighet till virala återfall vid avbrott eller missade doser. Data om användning under graviditet är begränsad och LA-ART är inte alltid förstahandsalternativ i sådana situationer.

Forskning pågår också kring nya långtidsleveransmetoder, inklusive alternativa läkemedelskandidater och implantat som kan tillhandahålla antiretrovirala doser under längre tidsperioder.